19th century
During the 19th century, Sweden’s export industry developed rapidly, and volumes in the port increased. The number of ships grew, and they became larger, able to navigate more efficiently thanks to steam power. It was during this period that the port’s first quay for ocean-going vessels was built.
THE GREAT HARBOUR
The Great Harbour as seen from Brunnsparken in 1850.
GULLBERG QUAY
Between 1845 and 1872, quays were constructed from Skeppsbro Quay in the west to Gullberg Quay in the east.
THE SHIPBUILDING
INDUSTRY TAKES OFF
In the 19th century, several mechanical workshops were established in Gothenburg. Over time, they developed into some of Sweden's largest shipyards.
ROSENLUND CANAL
Feskekôrka was built on reclaimed fortification land and was inaugurated on November 1, 1874. The image is from around 1900.
STENPIREN AND SKEPPSBRO QUAY
In the mid-19th century, Stenpiren was completed, and a few years later, Skeppsbro Quay was built, becoming a popular promenade.
In the mid-19th century, ships had grown larger and, thanks to steam power, had better access to navigate up the Göta River. This made it necessary to construct quays along the river. The first modern river quay, Stenpiren, was completed in 1845.
Skeppsbro Quay was built in 1864 and soon became a popular promenade. The Bathhouse, considered the finest public bath in the country, was also located here. Built in 1830, it offered both fresh and saltwater baths. Every day, a steamboat would travel to Känsö in Gothenburg's southern archipelago to fetch seaweed and fresh seawater.
ERIKSBERG
One of Sweden’s largest shipyards took its first steps with various galvanization works. Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB was founded in 1850 and established a shipyard adjacent to the workshop in 1871. Until the 1910s, it was the smallest of the three Gothenburg shipyards. Production mainly consisted of passenger boats, steam launches, and tugboats for Denmark, Norway, and Finland, as well as archipelago boats for Stockholm. Eriksberg’s growth into a major shipyard began in 1915 when shipping magnate Dan Broström acquired a majority stake in the company.
During the 1950s and 1960s, Eriksberg was the most profitable shipyard in the country, but by the late 1960s, competition from the Japanese shipbuilding industry became increasingly intense. The situation worsened during the shipyard crisis of the 1970s, and in 1975, the yard was taken over by the state. Eriksberg became a subsidiary of Götaverken before its closure in 1979.
As part of the redevelopment of the Northern Riverbank, Eriksberg has since transformed into a residential area. The large gantry crane remains as a landmark from its shipbuilding era. Other preserved historical buildings include Juvelkvarnen and Eriksbergshallen.
The first river quay and the first shipyard
STRÖMMEN AV EMIGRANTER TILL USA Under första halvan av 1800-talet var Göteborg den vanligaste staden för svenska emigranter att resa ifrån.
THE INDUSTRIAL ERA AND THE PORT
Construction of the current port began in the 1840s, with dredging around Stora Bommen. Between 1845 and 1872, quays were built, later modernized, stretching from Skeppsbro Quay in the west to Gullberg Quay in the east. Increased traffic, driven by steamships and the opening of the Göta Canal in 1832, created the need for a larger and deeper port.
In the latter half of the 19th century, Sweden’s export industry expanded rapidly, increasing the port's volume. Between 1888 and 1902, Masthugg Quay, the port’s first quay for ocean-going ships, was constructed. The approach channel was dredged to a depth of seven meters, and railway tracks were added along the quays. Gothenburg’s port began to grow into a major harbor.
THE ERA OF EMIGRATION
Initially, the flow of Swedish emigrants to the USA was fairly limited. In the first half of the 19th century, direct voyages by sailing ships were the norm, and Gothenburg was the most common departure point. For example, travelers could reach New York on the brig Superb. At this time, Sillgatan (later renamed Postgatan) was a bustling street where emigrants could purchase tickets and find cheap, though cramped, accommodation while awaiting departure.
The number of emigrants surged in the early 1850s with the discovery of gold in California. From the late 1860s onward, it became common to travel from Gothenburg via England, first by ship to Hull, then by train to Liverpool, and onward across the Atlantic. Hamburg was another departure option. The main line between Gothenburg and Hull was the Wilson Line, which had agreements with transatlantic lines in England to coordinate emigrant traffic from Scandinavia. In 1870, the line introduced two specially built ships, Orlando and Rollo. By this time, ships were departing from Packhuskajen instead of Klippan.
The emigration wave peaked in the 1880s, bringing larger ships and increased frequency. For example, in 1904, Calypso, the largest passenger steamer on the North Sea at the time, was introduced on the route between Gothenburg and Hull, England.
THE GREAT HARBOUR
The Great Harbour as seen from Brunnsparken in 1850.
GULLBERGSKAJEN
Mellan 1845 och 1872 byggdes kajerna från Skeppsbrokajen i väster till Gullbergskajen i öster.
VARVSINDUSTRIN TAR FART
Under 1800-talet grundas flera mekaniska verkstäder i Göteborg. Med tiden utvecklades de till några av Sveriges största varv.
19th century
During the 19th century, Sweden’s export industry developed rapidly, and volumes in the port increased. The number of ships grew, and they became larger, able to navigate more efficiently thanks to steam power. It was during this period that the port’s first quay for ocean-going vessels was built.
I mitten av 1800-talet hade fartygen blivit större och hade, mycket tack vare ångdriften, bättre möjligheter att ta sig upp i Göta Älv. Det blev därför nödvändigt att bygga kajer längs älven. Den första moderna älvkajen blev Stenpiren, som stod klar 1845.
Skeppsbrokajen anlades 1864 och kom att bli ett populärt promenadstråk. Här låg även Badhuset, landets förnämaste varmbadhus. Det byggdes 1830 och varmbadhuset erbjöd både söta och salta bad. Varje dag gick en ångare ut till Känsö i Göteborgs södra skärgård för att hämta tång och friskt havsvatten.
ERIKSBERG
Ett av de största svenska varven tog sina första steg med olika slags galvaniseringsarbeten. Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB bildades 1850 och startade 1871 ett skeppsvarv i anslutning till verkstaden. Varvet var fram till 1910-talet det minsta av de tre göteborgsvarven. Produktionen bestod främst av passagerarbåtar, ångslupar och bogserbåtar till Danmark, Norge och Finland samt skärgårdsbåtar till Stockholm. Eriksbergs utveckling mot storvarv inleddes 1915 när redaren Dan Broström tog över aktiemajoriteten i bolaget.
Under 1950- och 1960-talen var Eriksberg det mest lönsamma varvet i landet, men i slutet av sextiotalet blev konkurrensen från den japanska varvsindustrin alltmer tydlig. Situationen för- värrades under sjuttiotalets varvskris och 1975 övertogs varvet av staten. Eriksberg blev ett dotterbolag till Götaverken innan nedläggningen 1979 var ett faktum.
I samband med omdaningen av Norra Älvstranden har Eriksberg förvandlats till bostadsområde. Kvar från varvsepoken är den stora bockkranen som utgör ett landmärke för området. Bland den bevarade historiska bebyggelsen finns också Juvelkvarnen och Eriksbergshallen.
The first river quay and the first shipyard
STRÖMMEN AV EMIGRANTER TILL USA
Under första halvan av 1800-talet var Göteborg den vanligaste staden för svenska emigranter att resa ifrån.
INDUSTRIEPOKEN OCH HAMNEN
Den nuvarande hamnen började byggas på 1840- talet, då man inledde muddringsarbetet kring Stora Bommen. Under åren 1845–1872 byggdes de kajer som senare moderniserades och nu sträcker sig från Skeppsbrokajen i väster till och med Gullbergs kajen i öster. Det var framför allt den ökade trafiken i samband med ångfartygens inträde och tillkomsten av Göta Kanal, som stod klar 1832, som ställde krav på en större och djupare hamn.
Under andra halvan av 1800-talet utvecklades den svenska exportindustrin mycket snabbt, vilket inne bar ökade volymer i hamnen. Mellan åren 1888 och 1902 byggdes Masthuggskajen, hamnens första kaj för oceangående fartyg. Inseglingsrännan muddrades till sju meters djup och kajerna fick järnvägsspår. Göteborgs hamn börjar växa till en storhamn.
EMIGRANTERAN
Strömmen av svenska emigranter till USA var till en början ganska begränsad. Under första halvan av 1800-talet dominerade direktresor med segelfartyg och Göteborg var den vanligaste staden att resa ifrån. Man kunde till exempel ta sig till New York med briggen Superb. På den här tiden var Sillgatan, som senare bytte namn till Postgatan, en livlig gata där emigranter kunde köpa sin resa och bo billigt men trångt i väntan på avfärd.
Antalet emigranter ökade i början av femtiotalet, när det hittats guld i Kalifornien. Från och med slutet av 1860-talet blev det vanligt att åka från Göteborg via England, först båt till Hull, tåg till Liverpool och sedan vidare över Atlanten. Det fanns också möjlighet att resa via Hamburg. Den dominerande linjen mellan Göteborg och Hull var den så kallade Wilsonlinjen. Rederiet hade avtal med atlantlinjerna i England om att samordna emigranttrafiken från Skandinavien och 1870 satte man in två specialbyggda fartyg, Orlando och Rollo. Vid den här tiden hade fartygen börjat segla till och från Packhusplatsen istället för Klippan.
Emigrantströmmen var som mest strid på 1880- talet, vilket innebar fler och större båtar. År 1904 sattes till exempel Calypso, sin tids största passa- gerarångare på Nordsjön, in mellan Göteborg och Hull i England.
